2009-05-16

Dagens åh nej

...går till teamleadern på ett telefonföretag som tyckte att det var en bra idé att organisera samstämmigt hurrande så fort någon av säljarna lyckades sälja något. Hurra!

Klimatengagerad

Det kan vara så att klimatfrågan blir min fråga.

Tydligen, för att bli en framgångsrik politiker, behöver man ha en fråga, något som folk kan associera dig till för folk i allmänhet är tydligen dummare än folk i allmänhet och kan inte hänga med om du engagerar dig för i princip allt bra emot i princip allt dåligt. Detta fick jag lära mig på kurs. Inte för att jag minns vem som höll kursen, jag tror att han eller hon kan ha varit för otydlig med vilken fråga han företrädde.

Mitt problem var att jag hade alla frågor. Mansfrågor och kvinnofrågor, yngrefrågor och äldrefrågor, begravningar och förlossningar, jämställdhet och meritokratin... Jag visste något litet tillräckligt om det mesta men var inte speciellt mycket mer engagerad för exempelvis minkarna i förhållande till kycklingarna. Tillräckligt för att ha en åsikt men inte tillräckligt för att bedriva en kampanj eller bygga en image eller formulera en affärsplan eller vad det nu heter.

Men klimatfrågan, alltså.

Människa gräver upp kol, människa eldar. Människa pumpar upp olja, människa eldar. Människa suger oljesand och spottar handfatet, så människa kan elda. Elda elda elda utan en tanke på att all den där biomassan, alla de där kolresterna kanske var mer praktiska att behålla nergrävda tillsammans med dinosauriebajs, lava och stenbumlingar. Klart det är kul att elda och det hade varit svårt att komma så långt vi har kommit i utveckling och konstruktion om vi inte kunde elda i våra motorer, men idag har vi möjligheten att komma förbi det där. Att åtminstone försöka minska ner lite, det vore väl inte orimligt?

Nej skriker någon, jag gillar min dyra leksak. Nej skriker någon annan, eld är bra, utan eld dör vi typ. Nej skriker en tredje, mina pensionspengar är redan sparade i polska stenkolsverk. Hjälp, jag är rädd för kärnkraft ropar någon. Jag kan sympatisera med det, lite. Jag säger inte att det blir lätt - jag säger bara att det vore jävligt bra. Om det vore lätt hade vi ju kunnat göra det för skojs skull, men ibland är saker svåra att göra för att de är värda att göra.

Jag tror det här kan funka.

Dessutom har jag fått höra av trovärdiga källor vars källor önskar att vara anonyma för att undvika att sammankopplas med konspirationsteoretiska galningar, att alla politiker som känner till att koldioxid är en växthusgas automatiskt får en lyxvilla, fyra båtar, gratis pizza resten av livet och förtifyra jungfrur att dekorera lägenheten med. Det är sant, jag läste det på www.vaken.se!