2008-03-03

Jag har inte misslyckats

...jag har upptäckt vad som inte fungerar. Men det känns som att jag har misslyckats.

Okay, det är bara en liten (stor) klatt (liter) pastasås som smakar mer ... äckligt än ens i närheten av det jag ville att den skulle smaka (gott). I enlighet med mansidealet går jag därför in i sovrummet och lägger mig på sängen för att gråta en skvätt. Medan jag ligger där börjar rationaliseringen dra igång. Dels Edisons tanke att man inte har misslyckats, utan upptäckt vad som inte fungerar. Men det räcker inte riktigt. Jag vet fortfarande inte vad som blev fel på såsen. Paprikan var fin. Osten var god. Oljan.. är jag lite mer osäker på, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha upptäckt som var fel. Det borde ha blivit gott. Det blev äckligt. Jag har gjort snarlika såser massor av gånger utan några problem, det har alltid åtminstone gått att rädda, men den här blev bara värre ju längre jag försökte.

Så rationaliseringen fortsatte. Kanske är jag alldeles för van vid att antingen fixa saker - oj oj vilket självhyllande - eller kunna lösa det i efterhand ändå. Jag är för van vid att saker går vägen och blir sur, frustrerad och förbannad när de inte gör det. Ändå är jag en gladlynt, social och trevlig människa som löser problem snabbt och med ett leende.

Fan också. Nu är jag ju dessutom hungrig, och jag går inte egentligen på mitt eget påstående att jag skulle må så dåligt av att misslyckas för att jag i själva verket är så jävla bra. Självbetjänande bortförklaringar är jag oerhört misstänksam mot.

2 kommentarer:

Akela sa...

Älskling, den där såsen blev GOD. Jag har gömt den i frysen åt mig själv.

Henrik Sundström sa...

Thomas Alva Edison sa något liknande under arbetet med att ta fram en marknadsmässig glödlampa.