Dammsög ordentligt förra veckan. Torsdag och fredag var det jag och en splitter nyinköpt dammsugarpåse i den gamla Volta 226an som gjorde rent hus i hela lägenheten. Det blev fint. Fantastiskt vad en modern dammsugarpåse och moderna motor- samt utblåsfilter kan göra för en gammal dammsugare. Det blev verkligen mycket bättre tack vare dessa moderna material.
På lördagen, efter att ha delat ut glögg på Odenplan för Folkpartiet slappnar jag av vid min dator istället och märker att det luktar varm plast. Inte bränt exakt, bara varmt, på väg mot bränt. Jag öppnar datorn och märker att insugsfläkten i fram och utblåsfläkten i bak har slutat snurra och CPUn och grafikkortet kippar efter frisk luft inuti lådan.
Fläktarna var kopplade till strömförsörjningens speciella sladdar för fläktar. Det är meningen att strömförsörjningen, även kallad PSU, skall ge fläktarna precis så mycket eller lite ström som behövs för att ventilera datorn, men 0,23 volt är två procent av max och alldeles för lite.
Nåväl. Efter att ha stuvat om lite snurrar fläktarna på 12V och låter för djävligt i 2000 varv per minut. Svalt blir det, men jag står inte ut. Jag försöker, jag står inte ut. Jag öppnar datorn igen. Genom att koppla fläktarnas jordkabel till +5V får jag en spänning på +7V vilket är nästan 60% av maximal spänning. Det blir lite tystare. Hanterbart. Men medan jag är inne i datorn för denna omkonstruktion upptäcker jag att även fläktarna inne i PSUn har stannat. Helvete. När jag startar datorn luktar det bränt. Mer och mer bränt. Jag öppnar sidoluckan och det luktar som precis innan plast börjar brinna. Bryter strömmen, svär, funderar på vad jag kan göra.
Det tar en bra stund att hitta kvittot på PSUn. Det tar en bra stund att läsa garantin. Det tar ännu en bra stund innan jag inser att serienumret på strömförsörjningen har blivit förstört av ett klistermärke. Djup suck. Men... om jag öppnar upp min förra PSU kan jag studera insidan och avgöra om jag kan laga problemet själv? (Gör inte detta hemma, govänner, jag är en nyfiken amatör!)
Med båda händerna instoppade i den trasiga PSUn får jag en snilleblixt, men inga stötar. Jag bänder upp PSUn med fläktproblemet, kopplar fläktarna till en Y-kabel jag snor ut den trasiga lådan, skarvar ut kablarna ur strömförsörjningen och kopplar in dem på moderkortets uttag för fläktar som kontrolleras av datorn. Sätter i alla delarna igen, kopplar in skärm och tangentbord och startar upp. Aktiverar Q-Fan i BIOS och startar Windows. Mycket bättre. Datorn låter inte längre som en hårtork och anpassar fläktarna efter temperaturen, igen.
Jag är fortfarande inte helt nöjd, men jag är förbannat glad över att ha fått öva mig på att löda ihop fristående kablar och att jag slipper en måndag utan fungerande dator. Nu behöver jag inte köpa någon ny PSU ännu på ett tag. Vad jag däremot behöver göra är att dammsuga golvet i hall och vardagsrum igen. Det är otroligt så mycket äckligt damm som kan gömma sig inuti en väl använd strömförsörjningsenhet. :)
2007-12-17
2007-11-26
Star Trek Enterprise
Det finns en enda orsak att den här TV-serien inte slog och den stavas "Faith of the Heart".
Star Trek har alltid haft ett blipp-bloppigt (eller tingel-tangligt) orkestralt tema, men för Star Trek Enterprise var det väl någon producents brorsons kusins garageband som saknade gig för sin white-trash whiny new-rock-pop bullshit som fick plats som intromelodi till Star Trek Enterprise. Fy fan för den och fy fan för amerikansk poprock, det är det värsta jag vet.
Det var allt.
/ Per
Star Trek har alltid haft ett blipp-bloppigt (eller tingel-tangligt) orkestralt tema, men för Star Trek Enterprise var det väl någon producents brorsons kusins garageband som saknade gig för sin white-trash whiny new-rock-pop bullshit som fick plats som intromelodi till Star Trek Enterprise. Fy fan för den och fy fan för amerikansk poprock, det är det värsta jag vet.
Det var allt.
/ Per
2007-11-12
Otrohet är
vad din partner tycker är otrohet.
Det är en rekursiv definition, jag erkänner det, men vidhåller att den är praktisk. Om du skulle råka ha mer än en partner gäller definitionen fortfarande, med specialfallet att du bör ta hänsyn till samtliga av dina partners uppfattningar, med reservation för att sådana konstellationer brukar ha ett gemensamt informellt kontrakt om vad som får och inte får pågå.
Men jag avviker från frågan.
Det andra man kan kritisera hos min definition är att den leder till en massa bisarra situationer. Om min partner tycker att det är otroget att dricka te med en kompis, till exempel, skall jag verkligen respektera det och låta bli att dricka detta te? Nej. För även om det är otrohet i den enda innebörd som är relevant för er relation så är det inte en skälig begränsning av ditt liv. Om din partner insisterar på att vilja begränsa dig här kan jag inte se att detta skulle vara ett nyttigt förhållande. Ni kan kämpa för att hålla er kvar vid varandra, men jag föreslår förändring eller separation om ingen av er viker. Och varför skulle ni vika? Skall du sluta fika med din kompis eller skall din partner sluta se en fika som otrohet? Kanske ingetdera. Kanske passar ni inte ihop.
Men jag avviker från frågan igen.
Den tredje kritiken jag kan komma på på rak arm är att det ibland inte går att veta förrän i efterhand om det man gjorde var otrohet eller inte. Här ser jag egentligen inget problem personligen, men jag förstår den som gör det. Personligen skulle jag undvika att göra saker som jag ens skulle misstänka vore otrohet för min partner och jag skulle i fortsättningen undvika dem om jag i efterhand fick veta vad min partner tyckte om något jag redan har gjort, alternativt argumentera för att det är oskäligt att kräva att jag slutar kramas. Till exempel. Men den som ser ett problem här kan säkert tycka att det helt oavsett den faktiska åsikten är ohållbart att inte kunna göra som man vill och undvika alla ens teoretiska situationer som skulle kunna vara otrohet. Jag håller med. Så mycket bör man inte begränsa sig. Speciellt om man har ganska god fantasi för att få det mesta att teoretiskt sett kunna vara otrohet. Men detta går också att lösa med universalnyckeln för förhållanden:
Kommunicera era önskningar och era känslor till varandra och lyssna på din partner eller dina partners när de uttrycker sina önskningar och känslor. Var inte rädd för att ställa fel fråga - var mer rädd för att inte fråga. Det är ändå din älskade partner vi talar om, hen borde förstå att din fråga är ställd med goda avsikter.
Det är kärnan i frågan.
Det är en rekursiv definition, jag erkänner det, men vidhåller att den är praktisk. Om du skulle råka ha mer än en partner gäller definitionen fortfarande, med specialfallet att du bör ta hänsyn till samtliga av dina partners uppfattningar, med reservation för att sådana konstellationer brukar ha ett gemensamt informellt kontrakt om vad som får och inte får pågå.
Men jag avviker från frågan.
Det andra man kan kritisera hos min definition är att den leder till en massa bisarra situationer. Om min partner tycker att det är otroget att dricka te med en kompis, till exempel, skall jag verkligen respektera det och låta bli att dricka detta te? Nej. För även om det är otrohet i den enda innebörd som är relevant för er relation så är det inte en skälig begränsning av ditt liv. Om din partner insisterar på att vilja begränsa dig här kan jag inte se att detta skulle vara ett nyttigt förhållande. Ni kan kämpa för att hålla er kvar vid varandra, men jag föreslår förändring eller separation om ingen av er viker. Och varför skulle ni vika? Skall du sluta fika med din kompis eller skall din partner sluta se en fika som otrohet? Kanske ingetdera. Kanske passar ni inte ihop.
Men jag avviker från frågan igen.
Den tredje kritiken jag kan komma på på rak arm är att det ibland inte går att veta förrän i efterhand om det man gjorde var otrohet eller inte. Här ser jag egentligen inget problem personligen, men jag förstår den som gör det. Personligen skulle jag undvika att göra saker som jag ens skulle misstänka vore otrohet för min partner och jag skulle i fortsättningen undvika dem om jag i efterhand fick veta vad min partner tyckte om något jag redan har gjort, alternativt argumentera för att det är oskäligt att kräva att jag slutar kramas. Till exempel. Men den som ser ett problem här kan säkert tycka att det helt oavsett den faktiska åsikten är ohållbart att inte kunna göra som man vill och undvika alla ens teoretiska situationer som skulle kunna vara otrohet. Jag håller med. Så mycket bör man inte begränsa sig. Speciellt om man har ganska god fantasi för att få det mesta att teoretiskt sett kunna vara otrohet. Men detta går också att lösa med universalnyckeln för förhållanden:
Kommunicera era önskningar och era känslor till varandra och lyssna på din partner eller dina partners när de uttrycker sina önskningar och känslor. Var inte rädd för att ställa fel fråga - var mer rädd för att inte fråga. Det är ändå din älskade partner vi talar om, hen borde förstå att din fråga är ställd med goda avsikter.
Det är kärnan i frågan.
2007-10-25
Facebook och Hemligheten
Facebook är inte en demokrati
I dagens media rapporteras att Facebooks avtal är ett "slavkontrakt". Enligt avtalet anser sig Facebook ha rätten att distribuera och använda media som lagts upp på deras websida även i andra sammanhang, förslagsvis annonskampanjer och data mining. Alltid överraskar det någon att företag kan göra som de vill med informationen på deras datorer.
Principen är enkel: Om du vill bevara en hemlighet bör du inte dela ut den på en privatägd webbsida vars syfte är att utbyta personlig information med alla bekanta och företagets investerare. Det finns lagar och förordningar om vad tredje part får göra med texter och bilder av verkshöjd. Så länge ditt blogginlägg på Facebook inte är en ny "A Modest Proposal" är chansen mycket liten att du skulle vinna en juridisk process mot Facebook för att de har använt sig av ett korrekt citerat utdrag ur din text i ett annat sammanhang.
Facebook började som en tanke och ett experiment. Från början visste förmodligen ingen hur det skulle gå att omvandla experimentet till reda pengar. Men nog måste man förstå att någonstans på vägen är det inte våra semsterbilder eller åsikter som är i centrum för processen som skall förvandla medlemarnas aktiviteter till pengar för investerarna. I utbyte mot att våra bilder, ord och intressen blir sökbara och tillgängliga för granskning får vi fördel av allt som Facebook erbjuder utan att behöva betala en krona i reda pengar. Det är upp till var och en att avgöra om detta är ett rättvist köp. Om vi inte anser det står det oss fritt att avböja erbjudandet.
Internet är fullt av kostnadsfria siter där man kan delta utan att betala ett öre. Flera drivs idéellt men många har en affärsidé som det kan vara värt att sätta sig in i innan man klickar i rutan "Jag har läst användaravtalet och accepterar det". Jag förmanar ingen eftersom jag inte anser att någon har gjort något fel och inget ont kommer att hända den som inte läste användaravtalet. Men den som klickade "Ja!" utan att läsa har valt att helt medvetet omedvetet ge sig in i leken och avsagt sig rätten att i efterhand beskylla någon annan för att inte leva upp till orealistiska förväntningar på en gratis tjänst utan några som helst hållhakar.
I dagens media rapporteras att Facebooks avtal är ett "slavkontrakt". Enligt avtalet anser sig Facebook ha rätten att distribuera och använda media som lagts upp på deras websida även i andra sammanhang, förslagsvis annonskampanjer och data mining. Alltid överraskar det någon att företag kan göra som de vill med informationen på deras datorer.
Principen är enkel: Om du vill bevara en hemlighet bör du inte dela ut den på en privatägd webbsida vars syfte är att utbyta personlig information med alla bekanta och företagets investerare. Det finns lagar och förordningar om vad tredje part får göra med texter och bilder av verkshöjd. Så länge ditt blogginlägg på Facebook inte är en ny "A Modest Proposal" är chansen mycket liten att du skulle vinna en juridisk process mot Facebook för att de har använt sig av ett korrekt citerat utdrag ur din text i ett annat sammanhang.
Facebook började som en tanke och ett experiment. Från början visste förmodligen ingen hur det skulle gå att omvandla experimentet till reda pengar. Men nog måste man förstå att någonstans på vägen är det inte våra semsterbilder eller åsikter som är i centrum för processen som skall förvandla medlemarnas aktiviteter till pengar för investerarna. I utbyte mot att våra bilder, ord och intressen blir sökbara och tillgängliga för granskning får vi fördel av allt som Facebook erbjuder utan att behöva betala en krona i reda pengar. Det är upp till var och en att avgöra om detta är ett rättvist köp. Om vi inte anser det står det oss fritt att avböja erbjudandet.
Internet är fullt av kostnadsfria siter där man kan delta utan att betala ett öre. Flera drivs idéellt men många har en affärsidé som det kan vara värt att sätta sig in i innan man klickar i rutan "Jag har läst användaravtalet och accepterar det". Jag förmanar ingen eftersom jag inte anser att någon har gjort något fel och inget ont kommer att hända den som inte läste användaravtalet. Men den som klickade "Ja!" utan att läsa har valt att helt medvetet omedvetet ge sig in i leken och avsagt sig rätten att i efterhand beskylla någon annan för att inte leva upp till orealistiska förväntningar på en gratis tjänst utan några som helst hållhakar.
2007-06-05
Homoäktenskap
Att över huvud taget påstå att äktenskap skulle vara något biologiskt är givetvis helt befängt och fullständigt historielöst.
/ Per
/ Per
2007-06-02
Dagen efter dagen före
Nu har jag bara ett jobb kvar att göra.
Överlämningen av grossistjobbet gick över förväntan. Att jag över huvud taget hade förväntningar var mer överraskande än det faktum att det gick bra, då jag i det mesta lärt mig undvika förväntningar. (Jag blir ändå glad när något trevligt händer.)
Jag redovisade mitt arbete, överlämnade vad som fanns att lämna över, rensade upp mitt skrivbord, tömte min mail och sedan satt jag och min bror fast i bilköer i mer än en timme.
Men Stockholmare som försöker ta sig fram med bil får bli ämne för ett annat inlägg. Nu tänker jag njuta av den första helgen på femton månader som följs av arbete i hemmet. Att det dessutom är ett arbete jag ser fram emot - åh, att se fram emot en måndag! - är en lycklig bonus.
Överlämningen av grossistjobbet gick över förväntan. Att jag över huvud taget hade förväntningar var mer överraskande än det faktum att det gick bra, då jag i det mesta lärt mig undvika förväntningar. (Jag blir ändå glad när något trevligt händer.)
Jag redovisade mitt arbete, överlämnade vad som fanns att lämna över, rensade upp mitt skrivbord, tömte min mail och sedan satt jag och min bror fast i bilköer i mer än en timme.
Men Stockholmare som försöker ta sig fram med bil får bli ämne för ett annat inlägg. Nu tänker jag njuta av den första helgen på femton månader som följs av arbete i hemmet. Att det dessutom är ett arbete jag ser fram emot - åh, att se fram emot en måndag! - är en lycklig bonus.
2007-06-01
Uppsägningsdags
Jag har två jobb. Ett av dem har en framtid. Det andra har egentligen redan tagit slut när jag valde att inte förnya mitt kontrakt, men jag är dumsnäll och har dröjt mig kvar för att hjälpa till med det som inte ännu är klart och det som ingen annan har insikt i. Visst förstår jag att det är dumt av mig, men så länge jag får lön för mödan med skatten betald har det inte bekymrat mig. På sätt och vis har det tvärt om varit skönt att veta att de inte kan tvinga mig att stanna när jag inte ens har ett undertecknat avtal.
Nu vill jag gå.
När jag kommer till jobbet idag kommer min omedelbara chef att vara där. Han kommer att ha flugit in för att träffa mig och han vill att jag uppvisar resultat. Jag kommer att visa honom resultat och sedan förklara att de är de sista resultat han kommer att se från mig och önska honom lycka till i framtiden.
Jag kommer sedan att jobba hela dagen med att packa ihop min arbetsplats, förbereda överflyttning av arbetsuppgifterna till vem som än vill ta dem.
Sedan går jag hem igen, för att arbeta på mitt nya jobb.
Önska mig lycka till.
Nu vill jag gå.
När jag kommer till jobbet idag kommer min omedelbara chef att vara där. Han kommer att ha flugit in för att träffa mig och han vill att jag uppvisar resultat. Jag kommer att visa honom resultat och sedan förklara att de är de sista resultat han kommer att se från mig och önska honom lycka till i framtiden.
Jag kommer sedan att jobba hela dagen med att packa ihop min arbetsplats, förbereda överflyttning av arbetsuppgifterna till vem som än vill ta dem.
Sedan går jag hem igen, för att arbeta på mitt nya jobb.
Önska mig lycka till.
2007-05-31
Rökare och dörrar
Hej rökare.
Jag är säker på att du är en jättetrevlig människa och att det i själva verket inte är dig jag menar när jag skriver det här inlägget, så ta inte illa vid dig. Det handlar om andra människor. Rökande människor som inte riktigt tänker på var röken hamnar, eller vem den kan hamna på, eller vad de kan tycka om att få rök på sig.
Dörrar.
Varför sitter det en askkopp precis utanför dörren till tunnelbanenedgången? Varför sitter det en askkopp på höger och på vänster sida om dörren till gymmet? Seriöst? Varför står det en askkopp ungefär en meter utanför, något till höger och framför, dörren till kontorsbyggnaden enda entre?
Resultatet blir att det ligger antingen ett stillastående moln eller ett pågående stråk av rök och röklukt tvärs över och runt omkring dörrens utsida och strax innanför och alla som passerar dörren (och det är många) passerar också igenom din rökiga utandningsluft.
Förlåt, skrev jag "din"? Jag menar, de där inte speciellt omtänksamma rökarna vars föräldrar borde ha lärt dem något litet mer om rökandes etikett än "Rök inte, rök är dåligt, fy på dig!"
För jag har inte personligen något emot vad du vill andas in för något eller vilken slags sjukdomar du är helt orädd för eller hur lite du bryr dig om att känna smaken av mat - det är helt upp till dig. Det jag har ett problem med är att inte få andas frisk luft själv. Att få röklukt i ansiktet, i kläderna, i näsborrarna. Jag råkar ha ett förbannat ömtåligt luktsinne och rätt så kassa luftvägar. Till skillnad från dig kunde jag sluta röka på en enda vecka genom att konstatera att det luktade för djävligt i slemhinnorna och jag ville inte lukta så. Du gör givetvis som du själv vil, men jag skulle verkligen vara tacksam om du fortsatte respektera att jag inte vill passera igenom din rök.
Tack så mycket.
Och ta ett par djupa andetag innan du kliver in i hissen med mig också är du snäll.
Jag är säker på att du är en jättetrevlig människa och att det i själva verket inte är dig jag menar när jag skriver det här inlägget, så ta inte illa vid dig. Det handlar om andra människor. Rökande människor som inte riktigt tänker på var röken hamnar, eller vem den kan hamna på, eller vad de kan tycka om att få rök på sig.
Dörrar.
Varför sitter det en askkopp precis utanför dörren till tunnelbanenedgången? Varför sitter det en askkopp på höger och på vänster sida om dörren till gymmet? Seriöst? Varför står det en askkopp ungefär en meter utanför, något till höger och framför, dörren till kontorsbyggnaden enda entre?
Resultatet blir att det ligger antingen ett stillastående moln eller ett pågående stråk av rök och röklukt tvärs över och runt omkring dörrens utsida och strax innanför och alla som passerar dörren (och det är många) passerar också igenom din rökiga utandningsluft.
Förlåt, skrev jag "din"? Jag menar, de där inte speciellt omtänksamma rökarna vars föräldrar borde ha lärt dem något litet mer om rökandes etikett än "Rök inte, rök är dåligt, fy på dig!"
För jag har inte personligen något emot vad du vill andas in för något eller vilken slags sjukdomar du är helt orädd för eller hur lite du bryr dig om att känna smaken av mat - det är helt upp till dig. Det jag har ett problem med är att inte få andas frisk luft själv. Att få röklukt i ansiktet, i kläderna, i näsborrarna. Jag råkar ha ett förbannat ömtåligt luktsinne och rätt så kassa luftvägar. Till skillnad från dig kunde jag sluta röka på en enda vecka genom att konstatera att det luktade för djävligt i slemhinnorna och jag ville inte lukta så. Du gör givetvis som du själv vil, men jag skulle verkligen vara tacksam om du fortsatte respektera att jag inte vill passera igenom din rök.
Tack så mycket.
Och ta ett par djupa andetag innan du kliver in i hissen med mig också är du snäll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)