2010-08-16

Per Edman kandiderar till Stockholms Landsting

På plats nummer sexton på Folkpartiets lista för Norrmalm, Östermalm och Gamla Stan hittar du ett bekant namn, samma namn som står högst upp på den här sidan. 

Jag kandiderar för att det behövs ett skeptiskt öga till landstingets finanser, för att jag i dagsläget tror att det finns utrymmen kvar att göra landstinget mer effektivt med de resurser som finns. Kanske har jag fel och är för optimistisk, men det ligger i min natur att vilja göra så mycket som möjligt med så små resurser som möjligt. Det kallar jag att vara en tweaker, beredd att trimma minsta detalj för att se om prestandan förbättras. 

Det behövs ett skeptiskt öga till vilka behandlingar som erbjuds och av vilka skäl. Det är inte alltid populärt, men för mig är inte patientens upplevelse av vården det allra viktigaste - det viktigaste är att vården fungerar. Vården skall grundas i forskning och vetenskaplig granskning. Inte vidskeplighet, religiösa traditioner eller buteljerat kranvatten. Medborgare måste veta att vården fungerar, är mätbar och därför går att utreda när den misslyckas. Den som vill experimentera med holistisk vård utan aktiva ingredienser får söka sig till andra verksamheter utanför det offentliga och skattefinansierade. 

Samtidigt företräder jag införandet av ett sprutbytesprogram för missbrukare i Stockholms Län. Det låter kanske motsägelsefullt att jag å ena sidan vill förhindra behandlingar utan stöd i vetenskap, och å andra sidan testa en behandling som har tvetydiga resultat hittills. Skillnaden är att somliga behandlingar inte bara saknar stöd, utan dessutom har misslyckats i test efter test. Sprutbyten, även om de har en tveksam effekt för att stoppa missbruk, är ett sätt att förbättra kontakterna mellan Landstinget och missbrukare som även om de inte accepterar vård, förtjänar omsorg och någon som ser dem på deras villkor. Därför måste det testas, även här i Stockholm. 

Min tredje fråga är den viktigaste, för att den handlar om jämställdhet. Jag tänker mycket på jämställdhet. Det är mitt kritiska öga igen. Är den här trappan verkligen nödvändig när den blockerar alla som färdas på hjul? Behöver någon verkligen bestämma vilka namn vi, på papper, ger till barn? Är det nödvändigt att sterilisera kvinnor som vill bli män? Skall utlandsfödda svenskar ges en extra skjuts i skolan eller till yrkeslivet, som om de inte klarade av det själva? Och hur skall vi någonsin få ordning på orättvisorna i föräldraledigheten, om det fortfarande är mest sannolikt att Hon stannar hemma mer än Han gör? 

Svaret är, tror jag, att först ta bort alla hinder som går att ta bort utan att kränka de personliga valen. Sedan behöver människor kompenseras för de nackdelar som människor ges av andra människor på grund av kön, sexualitet, härkomst, ålder, framkomlighet, religion eller icke-religion. Jag menar inte gratis pengar till alla härliga ateistiska gaysyrianer i rullstol, jag menar Landstingsstöd som hjälper företag anpassa sina lokaler för rörelseförhindrade, stöd till nätverk som effektivt skaffar jobb för människor som känner sig utanför, med speciella förmågor och perspektiv tack vare sin familj, uppväxt eller erfarenheter. 

Mansdominans skapas genom att män klappar män på axeln och kvinnor stannar hemma och, motvilligt, låter dem. Därför tror jag att vägen till jämställdhet och jämlikhet ligger i att bekämpa (svenskt, straight, konservativt) gubbvälde och (svensk, straight, konservativ) grabbkultur på två sätt: 1. Genom att motarbeta nätverken som finns och 2. genom att bygga upp nya nätverk av människor som bryr sig om och som gärna håller andra människor om ryggen för att de är annorlunda än dem själva. 

Allt jag behöver för att komma dit är ett litet kryss eller en bock eller annan krumelur, så lovar jag att göra mitt bästa.  




(Bilden föreställer Rosa Parks, även kallad frihetsrörelsens moder. Du har säkert hört talas om henne redan. Hon är kvinnan som under den Amerikanska apartheid-tiden vägrade sätta sig längst bak i bussen. Bilden kommer från Wikimedia Commons.) 

2009-10-21

Annika Dahlqvist har spårat ur totalt

Som om det inte vore nog med att hon står på sjukdomarnas sida i kampen om människors överlevnad presenterar den välkände "fettdoktorn" här att vetenskaplig evidens är något som bara behövs för att säga emot något som fettdoktorn redan tycker.

"Jag tycker inte att det behövs någon forskning som visar att Skvalen orsakar autoimmuna sjukdomar."

När hon anser att vetenskapliga belägg behövs, hann tyvärr inte förtydligas innan kommentarsfältet stängdes. Igen.

2009-10-17

Min chili

Ingredienserna angivna per person.

- Tesked smör att bryna i.
- 200-400g nötfärs.
- 1-3 chilifrukter, röda, flera sorter.
- Koncentrerad tomatpasta (en tub räcker långt).
- Heinz chilisås (dvs den ketchupartade sorten).
- Paprika, orange eller röd, 1/2-1 per person.
- 1/3 gul lök.
- 1 klyfta vitlök.
- 0-1 burk vita bönor i tomatsås.
- 0-1 burk majskorn.
- 1 dl Mjölk eller matlagningsgrädde.
- 1/2 tärning buljong.
- Grill- eller allroundkrydda med paprikabas och smakförstärkare.
- 1-3 hemliga ingredienser.

Om det finns en enda "hemlighet" med min chili så är det att jag använder mer än en sorts chili. Välj ut chilisorter som kompletterar varandra, så att en av dem är stark direkt på tungan och en annan som blir stark först på slutet. Sedan kanske en tredje som har en sådan där varm och god efterton. Men tänk efter före - det kan gå illa om du bara tillsätter en massa chilisorter utan att tänka på hur de smakar. Undvik till exempel tabasco eller chipotle om du vill ha rondör och fyllighet utan gräsiga toner eller sura ättikstoner.



Idag använde jag den vanligaste svenska rödpepparn som finns att köpa överallt, tror det är en cayenne eller röd jalapeño. För att komplettera den har vi hemmaodlad piri-piri som har en skarpare mittenton, mer av styrkan kommer tidigt. Till detta plockade jag dessutom fram en pasta på rocoto, en svartkärnig pepparsort från Peru med mycket lång efterton.



Om du skall smaka av pepparn innan du tillsätter den, snälla ät den inte som den är. Oavsett om det är en färsk chili eller en pasta, tillsätt den till creme fraiche eller gräddfil. Du vet hur gräddfil smakar redan och det funkar som en botten att prova chilin mot. Fettet bär dessutom bort smakerna lite så att inte riskerar att bränna tungspetsen känslolös. Akta tungan även när du smakar av. Det finns inget mer irriterande än att ha bränt tungan så att man inte kan smaka av medans man lagar maten.



Börja med att hetta upp ett kärl med goda egenskaper för att bryna köttfärs. Vi har ett stort, ovalt, tjockbottnat gjutjärnskärl som passar utmärkt för ändamålet, men det går att bryna köttet i stekpanna och sedan flytta över köttfärsen till en långkoksgryta.



1. Bryn köttfärsen, tillsätt chilin, krydda.

Smält smöret. När smöret tystnar bryner du köttet i det. Sönderdela färsen och håll den i rörelse med förslagsvis en träslev. Poängen är inte att få yta på köttet, utan att separera och torka färsen. Färsens färg går från rött till en torr gråton och sedan till brynt. Medan köttet är gråaktigt kan du börja krydda med ungefär en tesked grillkrydda. Tillsätt chilin, finhackad. Om du har en flytande chili att tillsätta går det bra att ha i den även senare. Färsk peppar tillsätts tidigt för att sprida smaken i hela grytan, men såser är flyktigare och har lättare för att spridas.



2. Tillsätt vitlök, hackad lök, paprika.

Du bör nu ha en rödfläckig köttfärs som släpper ifrån sig en orange buljong. Du kan nu börja tillsätta lök, vitlök, paprika och andra grönsaker efter smak, men håll bitarna i ungefär samma storlek. Du kommer att röra om chilin en hel del och stora bitar tenderar att sprätta mer. Det kan också bli svårt att få ner en "ojämn" chili i en taco eller tunnbrödrulle, eller balansera den på en nacho.



3. Tillsätt chili/tomatsås, påbörja långkoket.

När grönsakerna legat ihop med köttet och det hela börjar torka, tillsätt chilisås eller tomatsås. Låt chilin koka länge på låg värme. Som en mexikansk bekant sa, "simmer, simmer, simmer" är nyckeln till ett välrundat kok. Du kan koka i 40 minuter, du kan koka i fyra timmar. Det är under långkoket som delar av färsen får sin yta, i kontakt med botten.



4. Passa långkoket, rör om, undvik intorkning.

Om du vill tillsätta vätska, använd Heinz chilisås, mjölk/grädde och buljong. Om såsen redan är tjock eller salt går det givetvis bra att spä med vatten också. Om såsen är för tunn, späd med fler ingredienser eller koncentrerad tomatpasta, men kom ihåg att majsen också tillkommer senare. Smaka av under koket och tillsätt ingredienser och kryddor efter behov. Du bör inte tillsätta några torra kryddor efter halva tiden eftersom de ändå inte hinner sprida sig. Om du vill salta, använd hellre buljong eller soja. Sältan kan minskas genom att tillsätta grädde, tomatpasta och söta grönsaker.



5. Tillsätt majs och bönor.

20-30 minuter innan du vill vara klar, tillsätt majskorn och vita bönor i tomatsås. Det måste vara just i tomatsås, för chilin kommer att ändra konsistens när den tomatsåsen tillsätts, fråga mig inte varför. Jag märkte det inte förrän idag, men det är precis då som det går från att vara köttfärs med bitar i, till en jämnare, krämigare chiligryta. Anledningen till att majs och bönor tillsätts sist är att de inte klarar långkoket lika bra som övriga ingedienser utan tenderar att koka sönder och göra hela grytan till barnmatspuré.



6. Servera med tillbehör!

Servera direkt från spisen, med pitabröd, tacos eller nachos, med tillbehör som riven neutral ost, gräddfil, kanske en salsa du tycker om och eventuella machosåser du vill imponera med. Gräddfil låter alla njuta även av en stark gryta.




Ättiksbaserade såser som tabasco bör inte användas i själva koket. Ättika gör sig sällan med kött. Specialsåser som Death Sauce och liknande bör ställas på bordet, inte hällas i grytan, såvida du inte vet exakt vad du håller på med. Det går alltid att göra en gryta hetare, men det är mycket svårt att göra den mindre het om man råkat ha i för mycket. Av samma anledning manar jag till försiktighet med rökextrakt. Det är en rolig tillsats, men för mycket av den är garanterad katastrof.



Den hemliga ingrediensen sist i listan? Det är din egen personliga touch. Prova att steka champinjoner redan i början tillsammans med köttet (men akta ögonen, jävlarna hoppar). Prova att salta med soja istället för buljong. Prova grönsaksbuljong istället för kött-dito. Experimentera med veganska färsalternativ. Provköp en chilisort du aldrig smakat tidigare. Alternativen är oändliga.



Den hemliga ingrediensen är du.

2009-09-27

Matkomposition: Vitlökssmör

Mat är en symfoni av harmonierande ingredienser som förstärker, kontrasterar och tar fram karaktärer hos varandra. Kombinera vitlök med citron, eller med grädde. Kombinera lingon med chili, eller med socker. Vitlöken kan bli spetsig, fruktig, grön eller syrlig. Lingonen kan bli beska, torra, söta och så vidare.

Störst rörelseutrymme, och förmodligen det mest välkända exemplet, har du i kryddornas påverkan på smaken. Du har även konsistensen hos kompositionen att leka med. Ta lite valnöt i salladen eller krutonger till soppan. Kombinera rostat bröd med en kall, fet ostskiva till en het soppa med kryddig styrka och du får en konflikt mellan det varma och det kalla, mellan det flytande och det krispigt fasta och mellan det krämiga i osten och det vasst starka i efterhettan från soppans kryddning.

Det här inlägget tänkte jag ägna åt kompositionen av smaker. Jag vet inte om det är något jag kan lära ut. Jag har aldrig försökt förut och vet inte om mina termer går att förstå. Smaksättning för mig går att likna vid att komponera musik, en harmoni eller njutningsfull dissonans. Det går också att likna vid formgivning, målning, som en bild som skall inge en känsla eller beskriva en atmosfär hellre än att redogöra för detaljer. Det går att likna vid organisation och sortering, där det du vill uppnå skall framhävas och optimeras.

Vitlök är det perfekta exemplet här, den perfekta övningen. Du vet hur det smakar, men vi saknar förmodligen ord för att beskriva vad smaken på något är utan att använda oss av ord som beskriver smaken på andra saker, så den biten lämnar jag därhän.

Ta fram lite ingredienser:
- 75g smör
- 3 vitlöksklyftor
- Citronsaft
- Raps eller olivolja
- Rosépeppar
- Svartpeppar
- Citronpeppar
- Chilipulver
- Kryddor efter smak.

Och några verktyg:
- Skål eller högt kärl för cirka tre deciliter. Kaffemugg funkar.
- En stadig eller oviktig gaffel.
- Vitlökspress.

Skär smöret i småbitar som kan krossas med en gaffel. Lägg dem i ett kärl, till exempel en skål för 3 deciliter eller, som jag, en cylindrisk kruka i storlek med en läskburk. Krossa smöret med gaffeln. Om det är för jobbigt kan du ställa smöret mindre än 5 sekunder i mikrovågsugnen för att få det mer lättarbetat.

Dela de tre vitlöksklyftorna en gång på längden. Pressa ner halvorna tillsammans ett par stycken åt gången i smöret. Rör om med gaffeln tills vitlöken spritt sig i hela smöret.

Om du skulle smaka på vitlökssmöret vid den här punkten skulle det smaka smör med vitlök i. Inga överraskningar där. Men vad är det som är gott med vitlök? Är det en pepprighet? Är det en fruktighet? Är det en syrlighet eller gillar du kanske till och med den där lilla gräsigheten som kan komma fram ibland? Vad du vill framhäva avgör hur du fortsätter.

Om du vill ha gräsigheten, ta då en matsked finare olivolja och blanda ner i smöret. Detta gör smöret rörligare och lättare att breda, men olivoljans egen gräsighet förstärker vitlökens. Droppa ner 2-3 droppar citronsaft. Krydda med svartpeppar, kanske lite pulvriserad körvel eller dill. Rör om. Låt stå i kylen för att goa ihop sig. Servera till kött eller grönsaker.

Om du hellre vill ha ett syrligare vitlökssmör finns det gott om fruktighet som kan komma fram med hjälp av citron. Droppa ner mellan 5-10 stänk citron i smöret tillsammans med en matsked valfri olja - citronen kommer ändå att ta över. Krydda blandningen med antingen svartpeppar eller citronpeppar, men om du använder citronpeppar, ta då mindre citronsaft och var varsam. Citronpepparns konsistens ger en mysig kontrast mellan det runda krämiga och det spetigt sura. Rör om igen. Låt stå och goa ihop sig. Servera till rostat bröd och kräftor.

Om du hellre vill ha fram den rundade pepparkryddigheten tar du bara 2 stänk citron, men kryddar istället med rosépeppar, svartpeppar och chilipulver. Du skall inte ha mycket chili i: det skall väcka en aspekt hos vitlöken, inte ge smak av egen kraft. Använd här en neutral olja, raps eller solros. Låt stå. Förmodligen bäst till kött.

Beroende på vilken av dessa varianter du följer kommer smöret fortfarande att smaka vitlök, men det kommer att vara olika delar av vitlöken som kommer fram. Varje variant är exempel på förstärkning av en karaktär. I nästa inlägg skall jag berätta lite om komplettering, med min egen chili som exempel.

2009-05-16

Dagens åh nej

...går till teamleadern på ett telefonföretag som tyckte att det var en bra idé att organisera samstämmigt hurrande så fort någon av säljarna lyckades sälja något. Hurra!

Klimatengagerad

Det kan vara så att klimatfrågan blir min fråga.

Tydligen, för att bli en framgångsrik politiker, behöver man ha en fråga, något som folk kan associera dig till för folk i allmänhet är tydligen dummare än folk i allmänhet och kan inte hänga med om du engagerar dig för i princip allt bra emot i princip allt dåligt. Detta fick jag lära mig på kurs. Inte för att jag minns vem som höll kursen, jag tror att han eller hon kan ha varit för otydlig med vilken fråga han företrädde.

Mitt problem var att jag hade alla frågor. Mansfrågor och kvinnofrågor, yngrefrågor och äldrefrågor, begravningar och förlossningar, jämställdhet och meritokratin... Jag visste något litet tillräckligt om det mesta men var inte speciellt mycket mer engagerad för exempelvis minkarna i förhållande till kycklingarna. Tillräckligt för att ha en åsikt men inte tillräckligt för att bedriva en kampanj eller bygga en image eller formulera en affärsplan eller vad det nu heter.

Men klimatfrågan, alltså.

Människa gräver upp kol, människa eldar. Människa pumpar upp olja, människa eldar. Människa suger oljesand och spottar handfatet, så människa kan elda. Elda elda elda utan en tanke på att all den där biomassan, alla de där kolresterna kanske var mer praktiska att behålla nergrävda tillsammans med dinosauriebajs, lava och stenbumlingar. Klart det är kul att elda och det hade varit svårt att komma så långt vi har kommit i utveckling och konstruktion om vi inte kunde elda i våra motorer, men idag har vi möjligheten att komma förbi det där. Att åtminstone försöka minska ner lite, det vore väl inte orimligt?

Nej skriker någon, jag gillar min dyra leksak. Nej skriker någon annan, eld är bra, utan eld dör vi typ. Nej skriker en tredje, mina pensionspengar är redan sparade i polska stenkolsverk. Hjälp, jag är rädd för kärnkraft ropar någon. Jag kan sympatisera med det, lite. Jag säger inte att det blir lätt - jag säger bara att det vore jävligt bra. Om det vore lätt hade vi ju kunnat göra det för skojs skull, men ibland är saker svåra att göra för att de är värda att göra.

Jag tror det här kan funka.

Dessutom har jag fått höra av trovärdiga källor vars källor önskar att vara anonyma för att undvika att sammankopplas med konspirationsteoretiska galningar, att alla politiker som känner till att koldioxid är en växthusgas automatiskt får en lyxvilla, fyra båtar, gratis pizza resten av livet och förtifyra jungfrur att dekorera lägenheten med. Det är sant, jag läste det på www.vaken.se!

2009-03-12

Så det var därför

Rubrik i skymningspressen: Slösurf visade felet.

Från en VoF-tråd om mängden koldioxid i en flaska champagne ledde klickandet till bloggen Matmolekyler på Taffel.se där jag får syn på ett inlägg om varför "fin" olivolja inte bör användas i mixer.

Bortsett från möjligheten att jag sabbade min calabrese själv är det alltså fullt möjligt att jag använt fel verktyg för att blanda min mat.

Mixermajonnäs: När klass är kass

"I olivolja finns det mängder av polyfenoler som ger bitter smak. När oljan behandlas skonsamt är smaken i fin balans. När oljan finfördelas av de brutala mixerbladen blottläggs fenolerna som skyddats av fettsyrorna och löses i vätskefasen."

2008-12-15

Shmaakt kenkt

Inte værldens bæsta idé, kanske, att stælla fram julgodiset i telefonsupportavdelningen.

2008-03-03

Jag har inte misslyckats

...jag har upptäckt vad som inte fungerar. Men det känns som att jag har misslyckats.

Okay, det är bara en liten (stor) klatt (liter) pastasås som smakar mer ... äckligt än ens i närheten av det jag ville att den skulle smaka (gott). I enlighet med mansidealet går jag därför in i sovrummet och lägger mig på sängen för att gråta en skvätt. Medan jag ligger där börjar rationaliseringen dra igång. Dels Edisons tanke att man inte har misslyckats, utan upptäckt vad som inte fungerar. Men det räcker inte riktigt. Jag vet fortfarande inte vad som blev fel på såsen. Paprikan var fin. Osten var god. Oljan.. är jag lite mer osäker på, men jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha upptäckt som var fel. Det borde ha blivit gott. Det blev äckligt. Jag har gjort snarlika såser massor av gånger utan några problem, det har alltid åtminstone gått att rädda, men den här blev bara värre ju längre jag försökte.

Så rationaliseringen fortsatte. Kanske är jag alldeles för van vid att antingen fixa saker - oj oj vilket självhyllande - eller kunna lösa det i efterhand ändå. Jag är för van vid att saker går vägen och blir sur, frustrerad och förbannad när de inte gör det. Ändå är jag en gladlynt, social och trevlig människa som löser problem snabbt och med ett leende.

Fan också. Nu är jag ju dessutom hungrig, och jag går inte egentligen på mitt eget påstående att jag skulle må så dåligt av att misslyckas för att jag i själva verket är så jävla bra. Självbetjänande bortförklaringar är jag oerhört misstänksam mot.

2008-01-22

No, black was the old black

Det är förmodligen för att jag hade vant mig vid tanken. Om jag inte hade byggt upp någon förväntning alls hade jag sluppit förvirringen. Jag vet det. Det är inte exakt missnöje, inte exakt besvikelse, utan den där känslan man får av att sträcka ut handen efter bakpulver och märka att man tagit vanillinsockret istället.

Vi börjar med att konstatera att jag gillar svart. Idag djupt indigo jeans med svart tunn polo. Datormusen är svart. TVn är svart. Tangentbordet är svart med mörka matta silverkomponenter. Skorna är svarta, överrocken är svart och kavajerna är svarta om de inte bryter fullständigt och är brun istället. Saker som är djupblå istället för svarta irriterar mig för att de inte är svarta.

Men den här gången skulle det bli annorlunda. Jag fick syn på det och jag gillade det. Det var inte svart. Det var borstad aluminium, silvrigt och skimrigt och nästan vitt. Layouten var praktisk och recensionerna positiva och jag måste erkänna att det känns riktigt bra under fingrarna.

Ett nytt tangentbord.

Det är något särskilt med mitt förhållande till tangentbord. Kanske för att det är genom tangentbordet jag ger många av mina tankar uttryck. I det avseendet är tangentbordet lika viktigt för mig som min röst. Men till skillnad från tangentbordet kan jag tänka mig att hitta vägar att överleva utan röst.

Hiper HCK-1K18A, ett tangentbord i borstad aluminium. Inte riktigt rakt igenom såklart, egentligen bara en tunn fanér, men jag accepterade det. Jag tyckte att det såg bra ut. Jag tyckte att det verkade intressant. Viktigast, jag vande mig vid tanken på ett "silvrigt" och ljust tangentbord. När butiken ringde tänkte jag att jag äntligen skulle få goda nyheter idag, en dag som började dåligt och forsatte illa. Glad som en lärka som mår sådär promenerar jag alltså ut i kylan igen och in i värmen i butiken som heter "Kylning" på Odenplan. Det är egentligen en favoritbutik, men när expediten plockade fram mitt aluminium-tangentbord ur hyllan spännde jag ögonen i det för att uppfatta dess silverskimmer så ser mina ögon ingenting.

Det är svart.

Jag sa så, "Det är svart?" sa jag. Killen bakom disken ryckte på axlarna och sa "Ja, det var visst det". "Det är svart." säger jag igen. Killen bakom disken börjar se lite orolig ut och säger "Det är en 'Special Edition'". "Det är svart" säger jag en tredje gång. Med kommentaren "Ja, det skall visst vara det nya..." väcker expediten mig ur mitt tunnelseende och jag svarar "...det nya svarta, jag vet". Det är ungefär så snett mitt humör är när jag går därifrån.

Inombords - det är här jag verkligen börjar bli orolig - är jag förvirrad. Det skulle vara silvrigt och borstad aluminium, men jag har väl värderingar som innebär att jag inte bryr mig om ytan så länge funktionen är som den skall? Jag bryr mig väl inte, egentligen om ett tangentbord är svart eller vitt, matt eller blankt, metallic eller plastic? Så varför känns det då fortfarande som att något som jag aldrig ens haft precis har gått förlorat?

Trams. Trams. Men det hjälper inte att det är trams.

/ Per

2008-01-15

Pull the plug

Det var stopp, men det går bättre nu.

För någon månad sedan började avloppet i köket gå långsamt. Vi plockade fram en "biologisk avloppsrensare" som stått i städskåpet sedan svärmor dog och förmodligen stått i hennes städskåp länge innan dess. Denna bladning av "bacillussporer" skulle hällas ut i avloppet i flera veckor i rad, varje kväll, för att orsaka en långsiktig förbättring. Vi kände oss duktiga och satte igång kuren.

I två veckor.

För ett par veckor sedan började avloppet i köket gå extremt långsamt. Första veckan var inget stort problem, men det blev långsammare och långsammare. Vi konstaterade då att det där "biologiska" tjafset antingen inte hade någon effekt eller också hade gjort situationen värre.

Efter att ha googlat på propp i avloppet provade vi två huskurer, eller kanske bara en? Tipset var att blanda 1/2 dl bakpulver och 1/2 dl vinäger och hälla ner i avloppet. Tipset var också att hälla ner kokande vatten. Det tvetydiga låg i huruvida detta skulle göras tillsammans eller om det rörde sig om två olika och olika kraftfulla tips.

Vi kokade vatten och hällde ner, utan effekt. Sedan blandade vi bakpulver och vinäger och hällde ner det också och det fick effekt. Proppen verkade försvinna och allt var frid och fröjd.

I en dag.

Proppen kom tillbaka med råge efter en enda bra dag och nu kunde det ta diskvattnet flera timmar att rinna ner under silen. Vi provade mer kokande vatten, vi provade mer bakpulver och vinäger, vi provade att ta de två tillsammans, vi provade dem separat men problemet blev bara värre. Det blev nog aldrig helt stopp, men den lilla rännil som kom igenom kunde hålla vatten kvar i vasken från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Min älskade hustru provade att öppna vattenlåset och rensa ut vad som fanns där. En tjock vitaktig smörja som doftade av deg, mjöl, bakpulver eller bakterier kom ut till viss del, men inte allt.

Vi bestämde oss för att en sak återstod innan det var dags för kemisk krigföring på Kaustisk nivå. På Clas Ohlson hittade vi vad som kallas för rensband eller avloppsband eller något sådant. Ett böjligt men styvt platt metallband på en rulltrissa med en spiral av tjockare material i spetsen som skall köras ner i ett uppstoppat avlopp för att peta hål på eller knuffa ner eventuella proppar. Det fungerade hur bra som helst. Genom att köra ner rensbandet i avloppet kunde jag med känsel hitta var det tog emot och köra bandet fram och tillbaka för att slå hål på proppen. Det var smutsigt arbete och rensbandets metall luktade mer illa mot huden än vad avloppet gjorde men till slut rann allting på igen.


Berättelsens moralkaka?
Prova tills det löser sig. Utvärdera resultatet. Och skrubba händerna efteråt.

2007-12-17

Temperaturvarning

Dammsög ordentligt förra veckan. Torsdag och fredag var det jag och en splitter nyinköpt dammsugarpåse i den gamla Volta 226an som gjorde rent hus i hela lägenheten. Det blev fint. Fantastiskt vad en modern dammsugarpåse och moderna motor- samt utblåsfilter kan göra för en gammal dammsugare. Det blev verkligen mycket bättre tack vare dessa moderna material.

På lördagen, efter att ha delat ut glögg på Odenplan för Folkpartiet slappnar jag av vid min dator istället och märker att det luktar varm plast. Inte bränt exakt, bara varmt, på väg mot bränt. Jag öppnar datorn och märker att insugsfläkten i fram och utblåsfläkten i bak har slutat snurra och CPUn och grafikkortet kippar efter frisk luft inuti lådan.

Fläktarna var kopplade till strömförsörjningens speciella sladdar för fläktar. Det är meningen att strömförsörjningen, även kallad PSU, skall ge fläktarna precis så mycket eller lite ström som behövs för att ventilera datorn, men 0,23 volt är två procent av max och alldeles för lite.

Nåväl. Efter att ha stuvat om lite snurrar fläktarna på 12V och låter för djävligt i 2000 varv per minut. Svalt blir det, men jag står inte ut. Jag försöker, jag står inte ut. Jag öppnar datorn igen. Genom att koppla fläktarnas jordkabel till +5V får jag en spänning på +7V vilket är nästan 60% av maximal spänning. Det blir lite tystare. Hanterbart. Men medan jag är inne i datorn för denna omkonstruktion upptäcker jag att även fläktarna inne i PSUn har stannat. Helvete. När jag startar datorn luktar det bränt. Mer och mer bränt. Jag öppnar sidoluckan och det luktar som precis innan plast börjar brinna. Bryter strömmen, svär, funderar på vad jag kan göra.


Det tar en bra stund att hitta kvittot på PSUn. Det tar en bra stund att läsa garantin. Det tar ännu en bra stund innan jag inser att serienumret på strömförsörjningen har blivit förstört av ett klistermärke. Djup suck. Men... om jag öppnar upp min förra PSU kan jag studera insidan och avgöra om jag kan laga problemet själv? (Gör inte detta hemma, govänner, jag är en nyfiken amatör!)

Med båda händerna instoppade i den trasiga PSUn får jag en snilleblixt, men inga stötar. Jag bänder upp PSUn med fläktproblemet, kopplar fläktarna till en Y-kabel jag snor ut den trasiga lådan, skarvar ut kablarna ur strömförsörjningen och kopplar in dem på moderkortets uttag för fläktar som kontrolleras av datorn. Sätter i alla delarna igen, kopplar in skärm och tangentbord och startar upp. Aktiverar Q-Fan i BIOS och startar Windows. Mycket bättre. Datorn låter inte längre som en hårtork och anpassar fläktarna efter temperaturen, igen.


Jag är fortfarande inte helt nöjd, men jag är förbannat glad över att ha fått öva mig på att löda ihop fristående kablar och att jag slipper en måndag utan fungerande dator. Nu behöver jag inte köpa någon ny PSU ännu på ett tag. Vad jag däremot behöver göra är att dammsuga golvet i hall och vardagsrum igen. Det är otroligt så mycket äckligt damm som kan gömma sig inuti en väl använd strömförsörjningsenhet. :)

2007-11-26

Star Trek Enterprise

Det finns en enda orsak att den här TV-serien inte slog och den stavas "Faith of the Heart".

Star Trek har alltid haft ett blipp-bloppigt (eller tingel-tangligt) orkestralt tema, men för Star Trek Enterprise var det väl någon producents brorsons kusins garageband som saknade gig för sin white-trash whiny new-rock-pop bullshit som fick plats som intromelodi till Star Trek Enterprise. Fy fan för den och fy fan för amerikansk poprock, det är det värsta jag vet.

Det var allt.

/ Per

2007-11-12

Otrohet är

vad din partner tycker är otrohet.

Det är en rekursiv definition, jag erkänner det, men vidhåller att den är praktisk. Om du skulle råka ha mer än en partner gäller definitionen fortfarande, med specialfallet att du bör ta hänsyn till samtliga av dina partners uppfattningar, med reservation för att sådana konstellationer brukar ha ett gemensamt informellt kontrakt om vad som får och inte får pågå.

Men jag avviker från frågan.

Det andra man kan kritisera hos min definition är att den leder till en massa bisarra situationer. Om min partner tycker att det är otroget att dricka te med en kompis, till exempel, skall jag verkligen respektera det och låta bli att dricka detta te? Nej. För även om det är otrohet i den enda innebörd som är relevant för er relation så är det inte en skälig begränsning av ditt liv. Om din partner insisterar på att vilja begränsa dig här kan jag inte se att detta skulle vara ett nyttigt förhållande. Ni kan kämpa för att hålla er kvar vid varandra, men jag föreslår förändring eller separation om ingen av er viker. Och varför skulle ni vika? Skall du sluta fika med din kompis eller skall din partner sluta se en fika som otrohet? Kanske ingetdera. Kanske passar ni inte ihop.

Men jag avviker från frågan igen.

Den tredje kritiken jag kan komma på på rak arm är att det ibland inte går att veta förrän i efterhand om det man gjorde var otrohet eller inte. Här ser jag egentligen inget problem personligen, men jag förstår den som gör det. Personligen skulle jag undvika att göra saker som jag ens skulle misstänka vore otrohet för min partner och jag skulle i fortsättningen undvika dem om jag i efterhand fick veta vad min partner tyckte om något jag redan har gjort, alternativt argumentera för att det är oskäligt att kräva att jag slutar kramas. Till exempel. Men den som ser ett problem här kan säkert tycka att det helt oavsett den faktiska åsikten är ohållbart att inte kunna göra som man vill och undvika alla ens teoretiska situationer som skulle kunna vara otrohet. Jag håller med. Så mycket bör man inte begränsa sig. Speciellt om man har ganska god fantasi för att få det mesta att teoretiskt sett kunna vara otrohet. Men detta går också att lösa med universalnyckeln för förhållanden:

Kommunicera era önskningar och era känslor till varandra och lyssna på din partner eller dina partners när de uttrycker sina önskningar och känslor. Var inte rädd för att ställa fel fråga - var mer rädd för att inte fråga. Det är ändå din älskade partner vi talar om, hen borde förstå att din fråga är ställd med goda avsikter.

Det är kärnan i frågan.

2007-10-25

Facebook och Hemligheten

Facebook är inte en demokrati

I dagens media rapporteras att Facebooks avtal är ett "slavkontrakt". Enligt avtalet anser sig Facebook ha rätten att distribuera och använda media som lagts upp på deras websida även i andra sammanhang, förslagsvis annonskampanjer och data mining. Alltid överraskar det någon att företag kan göra som de vill med informationen på deras datorer.

Principen är enkel: Om du vill bevara en hemlighet bör du inte dela ut den på en privatägd webbsida vars syfte är att utbyta personlig information med alla bekanta och företagets investerare. Det finns lagar och förordningar om vad tredje part får göra med texter och bilder av verkshöjd. Så länge ditt blogginlägg på Facebook inte är en ny "A Modest Proposal" är chansen mycket liten att du skulle vinna en juridisk process mot Facebook för att de har använt sig av ett korrekt citerat utdrag ur din text i ett annat sammanhang.

Facebook började som en tanke och ett experiment. Från början visste förmodligen ingen hur det skulle gå att omvandla experimentet till reda pengar. Men nog måste man förstå att någonstans på vägen är det inte våra semsterbilder eller åsikter som är i centrum för processen som skall förvandla medlemarnas aktiviteter till pengar för investerarna. I utbyte mot att våra bilder, ord och intressen blir sökbara och tillgängliga för granskning får vi fördel av allt som Facebook erbjuder utan att behöva betala en krona i reda pengar. Det är upp till var och en att avgöra om detta är ett rättvist köp. Om vi inte anser det står det oss fritt att avböja erbjudandet.

Internet är fullt av kostnadsfria siter där man kan delta utan att betala ett öre. Flera drivs idéellt men många har en affärsidé som det kan vara värt att sätta sig in i innan man klickar i rutan "Jag har läst användaravtalet och accepterar det". Jag förmanar ingen eftersom jag inte anser att någon har gjort något fel och inget ont kommer att hända den som inte läste användaravtalet. Men den som klickade "Ja!" utan att läsa har valt att helt medvetet omedvetet ge sig in i leken och avsagt sig rätten att i efterhand beskylla någon annan för att inte leva upp till orealistiska förväntningar på en gratis tjänst utan några som helst hållhakar.

2007-06-05

Homoäktenskap

Att över huvud taget påstå att äktenskap skulle vara något biologiskt är givetvis helt befängt och fullständigt historielöst.

/ Per

2007-06-02

Dagen efter dagen före

Nu har jag bara ett jobb kvar att göra.

Överlämningen av grossistjobbet gick över förväntan. Att jag över huvud taget hade förväntningar var mer överraskande än det faktum att det gick bra, då jag i det mesta lärt mig undvika förväntningar. (Jag blir ändå glad när något trevligt händer.)

Jag redovisade mitt arbete, överlämnade vad som fanns att lämna över, rensade upp mitt skrivbord, tömte min mail och sedan satt jag och min bror fast i bilköer i mer än en timme.

Men Stockholmare som försöker ta sig fram med bil får bli ämne för ett annat inlägg. Nu tänker jag njuta av den första helgen på femton månader som följs av arbete i hemmet. Att det dessutom är ett arbete jag ser fram emot - åh, att se fram emot en måndag! - är en lycklig bonus.

2007-06-01

Uppsägningsdags

Jag har två jobb. Ett av dem har en framtid. Det andra har egentligen redan tagit slut när jag valde att inte förnya mitt kontrakt, men jag är dumsnäll och har dröjt mig kvar för att hjälpa till med det som inte ännu är klart och det som ingen annan har insikt i. Visst förstår jag att det är dumt av mig, men så länge jag får lön för mödan med skatten betald har det inte bekymrat mig. På sätt och vis har det tvärt om varit skönt att veta att de inte kan tvinga mig att stanna när jag inte ens har ett undertecknat avtal.

Nu vill jag gå.


När jag kommer till jobbet idag kommer min omedelbara chef att vara där. Han kommer att ha flugit in för att träffa mig och han vill att jag uppvisar resultat. Jag kommer att visa honom resultat och sedan förklara att de är de sista resultat han kommer att se från mig och önska honom lycka till i framtiden.

Jag kommer sedan att jobba hela dagen med att packa ihop min arbetsplats, förbereda överflyttning av arbetsuppgifterna till vem som än vill ta dem.

Sedan går jag hem igen, för att arbeta på mitt nya jobb.


Önska mig lycka till.

2007-05-31

Rökare och dörrar

Hej rökare.

Jag är säker på att du är en jättetrevlig människa och att det i själva verket inte är dig jag menar när jag skriver det här inlägget, så ta inte illa vid dig. Det handlar om andra människor. Rökande människor som inte riktigt tänker på var röken hamnar, eller vem den kan hamna på, eller vad de kan tycka om att få rök på sig.

Dörrar.

Varför sitter det en askkopp precis utanför dörren till tunnelbanenedgången? Varför sitter det en askkopp på höger och på vänster sida om dörren till gymmet? Seriöst? Varför står det en askkopp ungefär en meter utanför, något till höger och framför, dörren till kontorsbyggnaden enda entre?

Resultatet blir att det ligger antingen ett stillastående moln eller ett pågående stråk av rök och röklukt tvärs över och runt omkring dörrens utsida och strax innanför och alla som passerar dörren (och det är många) passerar också igenom din rökiga utandningsluft.


Förlåt, skrev jag "din"? Jag menar, de där inte speciellt omtänksamma rökarna vars föräldrar borde ha lärt dem något litet mer om rökandes etikett än "Rök inte, rök är dåligt, fy på dig!"

För jag har inte personligen något emot vad du vill andas in för något eller vilken slags sjukdomar du är helt orädd för eller hur lite du bryr dig om att känna smaken av mat - det är helt upp till dig. Det jag har ett problem med är att inte få andas frisk luft själv. Att få röklukt i ansiktet, i kläderna, i näsborrarna. Jag råkar ha ett förbannat ömtåligt luktsinne och rätt så kassa luftvägar. Till skillnad från dig kunde jag sluta röka på en enda vecka genom att konstatera att det luktade för djävligt i slemhinnorna och jag ville inte lukta så. Du gör givetvis som du själv vil, men jag skulle verkligen vara tacksam om du fortsatte respektera att jag inte vill passera igenom din rök.

Tack så mycket.


Och ta ett par djupa andetag innan du kliver in i hissen med mig också är du snäll.

2006-10-10

Valresultatet

Jag är folkpartist, och jag är nöjd.

Folkpartiet förlorade mandat i nästan hela landet och förlorade mycket inflytande, det är sant. Under mandatperioden som gick hade vi fler mandat, men ur minoritet fanns det inte mycket vi kunde åstadkomma med alla våra röster. Nu är läget annorlunda och hela landet har fått en förändring från vänster till höger. Trots att vårt inflytande som parti har minskat har vår möjlighet att påverka och förbättra hela landet ökat. Det är trots allt viktigare att kunna genomföra den politik som väljarna har röstat på partiet för att få igenom, än att ha massor av väljare men inte kunna göra någon av dem till lags för att man sitter i minoritet.

Men en sorts politik har vi alltid kunnat genomdriva även under förra mandatperioden och det kanske överraskar en och annan läsare, nämligen miljöpolitiken. Inom folkpartiet finns hundratals kunniga och engagerad forskare och tekniker och i övrigt miljöengagerade som har formulerat folkpartiets miljöpolitik på ett sådant sätt att inte ens miljöpartiet har kunnat rösta emot våra förslag i riksdagen.

Att den folkpartistiska miljöpolitiken inte har synts ens skymtande i valrörelsen är en stor förlust, men jag tröstar mig med att vi nu har ännu större möjligheter att genomdriva vår intelligenta, genomtänkta och långsiktiga miljöpolitik ur det fördolda - mycket tack vare att idealister inom alla partier inte kan låta bli att rösta igenom den.


/ Per