Duuh

I ett tekniskt sammanhang idag använde jag ordet "Duh" i text. Det var inte populärt. Det spelar väl egentligen ingen roll vad det handlade om, men det gick ut på att någon ställde en fråga om varför datorn gick på knäna om man utsatte den för något mycket ansträngande, och min ärliga reaktion var just att "Duh" - det är väl klart att den gör det. Det var som om patienten kommer till läkaren och undrar varför det gör ont när patienten petar på sitt brutna ben. Duuh.

Visst, det är inte helt respektfullt att säga "duh" till någon som frågar efter förklaringar, men det slår mig, det retar mig, det får mig att fundera över om människor som klagar ofta gör det för att få ut sina aggressioner, inte för att faktiskt få svar eller hjälp. Eller både ock? Både aggressionsterapi och tech support samtidigt, liksom? Om jag ser på saken i ett sådant sken borde jag vara idealisk: En tidigare datorspelsutvecklare som är aktiv i Mansjourens styrelse.

"Jag förstår att du är upprörd, det måste vara en jobbig situation. Hur känner du när datorn går på knäna? Hur skulle du vilja ha det istället?

Sympati, bekräftelse, förtydligande och lösningsfokusering. Om en människa vill lasta av sina aggressioner men istället får ett mekaniskt svar så är problemet fortfarande inte löst. Då har ni talat förbi varandra. Då har du besvarat frågan som den ställdes, men inte vad som avsågs, vad som behövdes, vad som menades.

Nu är jag inte egentligen en förespråkare av att behandla alla människor med sidenhandskar - lite måste de tåla - men jag vill åtminstone undvika att provocera ytterligare aggressioner.

Om det inte är roligt, såklart.


Duh.

/ Per